I Bangladesh firas Pahela Baishakh, det bengaliska nyåret den 14 april. Fariya Laila, med rötter i Bangladesh och medlem i föreningen, berättar mer om hur det kommer sig.

Kung Akbar, en av de största mogulhärskarna, som regerade mellan 1556 och 1609, är mannen bakom Banglakalendern, som vare sig är muslimsk eller gregoriansk. På den tiden var ekonomin nästan enbart byggd på jordbruket och han var intresserad av ett system att samla in skatter, men han hade även andra anledningar.

– Eftersom mogulriket bestod av människor med olika religionstillhörigheter försökte kung Akbar på olika sätt ena folket, och ett sätt var att anordna gemensamma högtider, så som just det bengaliska nyåret som varken följer den islamiska eller den gregorianska kalendern. Kungen var visserligen muslim men han ansåg inte att den islamiska kalendern passade det rurala

jordbrukssamhälle han styrde. Därför kom Banglakalendern till, och med det även det vi kallar för det bengaliska nyåret, som infaller den 14 april i den gregorianska kalendern varje år. I år blir det år 1426, säger Fariya.

Dagen brukar traditionellt firas med olika kulturarrangemang, allt från körsång, teater-föreställningar och dans till marknader. På marknaderna finns ofta traditionellt hantverk till salu.

Kvinnor brukar ha blommor i håret och klä sig i vit sari med röd brodyr och männen i röd punjabi, berättar Fariya.

–Det som har gjort det bengaliska nyårsfirandet mest känt för omvärlden är troligtvis Mangal Shobhajatra, den festival som organiseras på nyårsdagen av lärare och studenter vid fakulteten för konst vid Dhakauniversiteten.

Det bengaliska nyåret firas också i centrala- och norra Indien, där det kallas Vaisakhi.

I Sverige finns många bengaliska föreningar och en del av dem arrangerar nyårsfirande.

– I Stockholmsområdet har vi många aktiva i till exempel Hallunda, Kärrtorp och Kista. Firandet brukar gå till på liknande vis varje år. Oftast har man matstånd med olika bengaliska maträtter, kläder och smycken från Bangladesh. Sedan följer ett kulturprogram, där det vanligen ingår musik, teater dans och poesi. 

Fariya Laila