2. Hur kom det sig att du engagerade dig för SUS?

3. Vad har ditt engagemang betytt för dig?

4. Berätta lite om dig själv!

Showpoun Paul, SUS

1. Jag är programdirektör hos SUS. och involverad i olika program och projekt, som Access to Justice, Stop Violence Against Women, Shelter home, Integrated Development Program, Local governance program, Justice reform och Corruption prevention project, Improvement of the Real Situation of Over Crowding in Prisons Project med flera. 

Det betyder att jag i mitt dagliga arbete arbetar med bidragsgivare, förbereder aktiviteter och planerar handläggningen av projekt och följer upp dem. Jag arbetar också med personalen och bygger hållbarhet i projekten genom att se till att de får  fortbildning.

2. 1992 kom jag till Netrakona som anställd i en annan NGO. Jag träffade Rokeya och vi genomförde ett program tillsammans. En eftermiddag bjöd hon mig på te i sitt hus. 

Jag gick dit och fick höra hennes livs historia. Först blev jag chockad och sedan insåg jag att det i vårt samhälle finns så många kvinnor som kämpar mot massor av obeskrivliga problem varje ögonblick  och varje dag i sina liv. Jag insåg också att jag måste arbeta för att förändra detta. När Rokeya bad mig att börja arbeta med i SUS, som precis startat, bestämde jag mig för att arbeta med henne.

3. Visserligen får jag lön från SUS, men mitt arbete är inte bara ett jobb, jag anser att det är min grundläggande och etiska plikt som människa att arbeta för att förändra samhället. Jag är en del av SUS ledning, men jag känner hela tiden att jag bara är en SUS-arbetare. Jag är en social aktivist. Min vision är att ändra det nuvarande systemet som tillåter diskriminering av människor. 

Som student var jag involverad i studentpolitik, kulturaktiviteter och socialt arbete. Den tiden arbetade vi utan specifikt mål, vi hade bara för avsikt att göra gott för de fattiga sektionerna i samhället, utan att tänka på kön, ras, klass osv. Med mitt engagemang i SUS har speciellt könsfrågor blivit tydliga för mig. Det har också förändrat min inställning i mitt personliga liv. 

4. På fritiden läser jag böcker och tidningar, jag skriver dikter och artiklar om sociala problem och lösningar, lyssnar på musik, tittar på filmer, etc. Jag har inte så mycket tid att koppla av med min familj, men jag gillar väldigt mycket att göra det. Jag är 53 år och familjen består av min mamma, min fru och min son.

Eva Hägerstrand, Föreningen för SUS – kvinnoprojekt i Bangladesh

1. I några år har jag varit revisorssuppleant, men sedan årsmötet 2017 är jag ordinarie revisor. Det betyder att jag kommer att göra revision av Föreningens för SUS verksamhet under 2017.

Emellanåt skriver jag också i medlemsbladet.

2. En gemensam vän till Rokeya och mig sammanförde oss år 2000. Rokeya bjöd då oss till Bangladesh. 

Vi var fyra kvinnor som över nyåret 2000/2001 besökte organisationen. Vi imponerades av det vi såg av SUS verksamhet. 

3. Mitt engagemang betyder att jag fortsatt kan vara i kontakt med mitt stora intresse för utvecklings- och förändringsfrågor, trots att jag nu är pensionär. Det är mycket stimulerande att ha en pågående dialog med Rokeya och Olof, hennes make. Det betyder också att jag fortsatt kan vara informerad om det som sker inom svensk biståndssektor.

4. I relation till SUS:s arbete så har jag ett engagemang för förändringsarbete sedan slutet av 60-talet, som aktiv i olika organisationer och i mina arbeten. 

En stor del av mitt yrkesliv har jag arbetat inom den ideella sektorn, längst med freds-, miljö-, kvinno- och utvecklingsfrågor. 

Jag blev pensionär 2011 och de sista sju åren innan dess arbetade jag på kontoret i Lund hos Svalorna Indien Bangladesh.

Jag sjunger i kör, tränar, går kurs i keramik, leder en studiecirkel om svensk säkerhetspolitik, umgås med familj och vänner. Vårt sommarhus i Skåne medför mycket praktiskt arbete, både med huset och trädgården, under sommarmånaderna.

Showpoun Paul och Eva Hägerstrand
presenterades i SUS-nyheter nr 2/2018

”Med mitt engagemang i SUS har speciellt könsfrågor blivit tydliga för mig. Det har också förändrat min inställning i mitt personliga liv.”

”Vi var fyra kvinnor som över nyåret 2000/2001 besökte organisationen. Vi imponerades av det vi såg av SUS verksamhet.”