Vem vill du veta mer om? Tipsa gärna: susisverige@gmail.com.

2. Hur kom det sig att du engagerade dig för SUS?

3. Vad har ditt engagemang betytt för dig?

4. Berätta lite om dig själv!

Kohinoor Begum, SUS

1. Jag är ansvarig för SUS Rights and Governance-program, och för flera teman som Gender och Social Justice, Shelter house, Access to justice. Jag samarbetar också med det lokala styret i Netrakona och med andra fristående organisationer. Sedan start har jag försökt göra mitt bästa för att utföra de olika uppgifter jag fått och  genomföra SUS idéer i praktiken.

2. Detta är mitt första jobb. Innan arbetade jag ideellt i olika kommittéer med frågor som rörde våld mot kvinnor. Under den tiden arbetade jag tillsammans med SUS med olika fall som rörde  människorättskränkningar. Vi drev kampanjer och uppmärksammade olika kvinnorättsfrågor. Det var Begum Rokeyas personlighet och andan i organisationen att fastställa kvinnors rättigheter i hemmet och samhället som lockade mig att arbeta för SUS. Rokeya är en viktig pionjär när det gäller kvinnligt företagande.

3. Mitt arbete hos SUS har medfört många förändringar i mitt liv. I första hand har min mentala styrka för att kämpa mot alla typer av våld mot kvinnor ökat. Under min resa med SUS har mina ögon öppnats på många sätt och för många perspektiv. Jag kan förstå kvinnors situation i vårt bangladeshiska sammanhang. Jag har etablerat mig som en människorättsaktivist i Netrakona och jag har byggt broar mellan det civila samhället och dem som arbetar med rättighetsrelaterad verksamhet.

4. Jag är 48 år gammal. Vi är fyra medlemmar i familjen, jag, min make, och vår dotter och son. Min make är en pensionerad lärare som arbetade i en statlig skola. Min dotter är klar med sin examen vid Bangladesh lantbruksuniversitet och studerar vidare. Min son ska ta examen i samma universitet. På fritiden gör jag olika sorts socialt arbete.

Margit Palokangas, Föreningen för SUS – kvinnoprojekt i Bangladesh

1. Jag är styrelseledamot sedan över tio år. 

2. Jag träffade Rokeya på ett internationellt arbetsläger i Åbo sommaren 1986. Jag blev lite ”ledsagare” för henne eftersom jag hade skadat benet på vägen till lägret. Vi blev mycket nära vänner och är det fortfarande. Det gäller egentligen hela min familj. Hon övertygade några av oss lägerdeltagare om sina drömmar, vad hon ville förverkliga i Netrakona. Så vi åkte till Bangladesh nästa år för att se allt med egna ögon. ”Come and see if it’s true, what I have told you!” hade hon sagt. 
Jag blev verkligen övertygad av hennes idéer och trodde på SUSs potential. Då var dagverksamheten hemma hos Rokeya samt i ett hyrt rum för läkarmottagning.
Jag tog tjänstledigt och passade på att jobba i en svensk tandklinik i Dhaka, när jag nu hade åkt så långt. I och med det lärde jag känna mera av landet och folkets mentalitet. 

3. Sedan 1988 har Bangladesh varit mycket viktigt för mig. Jag skulle vilja att Rokeyas dröm, hur SUS fungerar, skulle spridas överallt i tredje världen. Jag har läst u-landskunskap vid Uppsala universitet och har genom mina egna erfarenheter fått djupare förståelse för problematiken.

4. Jag flyttade till Uppsala från Finland 1989. Jag har en dotter och en son, båda är runt tjugo. Jag är gift med Manfred som också har suttit i styrelsen för SUS i Sverige och till och med åkt med sina elever till Netrakona. Jag jobbar på Folktandvården och har fem år kvar till pensioneringen.
Jag trivs bäst i naturen, åker gärna skridskor och skidor och bastun är livsviktig för mig. När det bara är möjligt så lyssnar jag på böcker i hörlurar, på olika språk.

Kohinoor Begum och Margit Palokangas
presenterades i SUS-nyheter nr 3/2016

”Under min resa med SUS har mina ögon öppnats på många sätt och för många perspektiv.”

”Jag skulle vilja att Rokeyas dröm, hur SUS fungerar, skulle spridas överallt i tredje världen.”