Amanda praktiserade hos SUS

img_9421webb
SUS hantverksavdelning. Rehena, Joba och Nazma arbetar med att färga tyger till de kläder och textilier som produceras hos SUS.  Foto: Amanda Hammarlund

Hos SUS händer spännande saker dagligen, skriver Amanda Hammarlund, som praktiserade på organisationen under fyra månader runt årsskiftet. I artikeln nedan får vi följa hennes upplevelser och reflektioner kring tiden i Bangladesh.

Omvälvande praktik hos SUS i Netrakona

 

SUS kontor är en plats där nya, spännande saker händer dagligen. Är det inte en workshop som hålls på ett ämne som till exempel genus, så kanske en shalish, en lokal byrådsfunktion där människor får hjälp att råda ut tvistemål, pågår. Eller kanske det är skördetid på farmen.

Under oktober 2015 till februari 2016 praktiserade jag och min kollega Sofia Hansson på SUS huvudkontor i Netrakona i nordöstra Bangladesh.

Det kom att bli en av de mest händelserika perioder i mitt liv, trots att den politiska situationen i landet krävde att vår rörlighet begränsades under vår vistelse.

Kvinnorna drabbas

Mina arbetsuppgifter utgick från SUS program Access som verkar för att stärka kvinnors tillgång till ekonomiska, politiska och sociala sfärer i samhället.

Många kvinnor lever under fasansfulla förhållanden i Bangladesh. Hemgift, barnäktenskap, bristande utbildning och arbetsmöjligheter, vidskeplighet och våld är faktorer som drabbar kvinnor. Vidskepligheten kan handla om att kvinnan får ”onda ögat” om hon lämnar huset eller äter en viss sort mat. Att barn är besatt av onda andar om det inte skriker när det är nyfött, vilket ibland anledning till misshandel och mord.

Trots att Bangladesh har utvecklats mycket under de senare åren och bland annat deklarerats som medelinkomsttagarland av Världsbanken är de ekonomiska klyftorna stora och i frågor om jämställdhet mellan könen är problemen enorma.

 

dsc01110web
Intervjusession. I Rojina, Shirin och Nehar, som sitter på vänster sida, är alla medlemmar i kvinnogruppen i Kendua i Noupara union. De intervjuades av Amanda Hammarlund och Sofia Hansson under deras praktik på SUS. I kvinnogruppen har de lärt sig om företagande. Nehar Akter, 44 år har till exempel höns och odlar grönsaker vilket ger en växande inkomst. Hennes arbete bidrar mer ekonomiskt än makens till familjen. Hon har efter många år som hemmafru utvecklat sina talanger för affärer. Med på bilden även tolken Tamanna Akter.   Foto: Shohag Khan

Följde Access aktiviteter

Vårt arbete med Access gick främst ut på att delta i programmets aktiviteter, de gruppmöten som startats och genomförs i olika konstellationer i ett flertal byar: kvinnogrupper, mansgrupper och en grupp av lokala eliter såsom lärare, jurister, politiker. 

De verkar alla för kvinnors rätt genom att påtala problem, agendaföra kvinnors situation, gemensamt åstadkomma kortsiktiga lösningar exempelvis då kvinnor och barn far illa, men även genom att långsiktigt försöka påverka kvinnors status och de sedvänjor som kuvar dem.

Vi deltog på mötena, intervjuade gruppmedlemmar och sammanfattade till slut allt insamlat material i en rapport.

Utöver detta uppdrag så erbjöd alltså vardagen på SUS en otroligt varierad repertoar. Bara att med få ord och mycket kroppsspråk försöka lära sig någon om den utsökta matlagningskonst som varje dag ägde rum i kontorets kantin var ett äventyr. Att strosa runt i den verkstad som finns i anslutning till kontoret och hänföras av de vackra tyger som vävs, färgas och förvandlas till färgsprakande klädesplagg och inventarier var ett nöje som alldeles för få arbetsplatser erbjuder.

Närvaro i minsta by

Vid ett flertal tillfällen besökte vi byarna kring Netrakona för att besöka kulturella evenemang, debattävlingar, lokala minoriteters organisationer, högtidsfiranden och så vidare.

SUS är oerhört respekterad lokalt och organisationens närvaro förgrenar sig ner till minsta by. De senaste trettio åren har lämnat få ovetande om organisationens verksamhet i Netrakona och tack vare att den är så väletablerad erbjöds möjligheter att delta i så varierande studiebesök.

Besök med poliseskort

Ofta hade vi poliseskort med oss då vi lämnade kontoret för besök i byarna. Speciellt under den första tiden var politikerna i landet oroade över de attentat som ägt rum mot icke-bangladeshier i landet och beskyddet av utlänningar var prioriterat.

Många gånger innebar detta vissa komplikationer för oss, vi missade möten för att poliseskorten var försenad, intervjuklimatet blev inte optimalt då man hade ett antal poliser i hasorna som ville sitta med de sessioner som vi försökt administrera i så privata miljöer som möjligt. För att inte nämna hur folk stirrade, två ”bideshis” kan vara nog så uppseendeväckande men addera ett släptåg med sex gevärbeväpnade poliser så fick folk verkligen anledning att titta.

Men jag kände mig aldrig otrygg. Jag mötte så mycket vänliga och omtänksamma människor i Bangladesh och uppfattade aldrig någon typ av hotfull stämning. Att polisen följde oss runt kändes fort mest komiskt. 

Amanda Hammarlund

Svalornas praktikanter

Amanda Hammarlund och Sofia Hansson är båda utbildade inom globala frågor. Amanda tog sin kandidatexamen i Global utveckling vid Stockholms universitet och framöver väntar en masterutbildning i genus och utvecklingsfrågor. Efter tiden i Bangladesh vill hon fokusera sin fortsatta utbildning och karriär på kvinnorätt och jämställdhetsfrågor.

Praktiken förmedlades av den svenska organisationen Svalorna Indien och Bangladesh och finansierades av Sida.

Totalt 14 praktikanter skickades förra året  ut i par till samarbetsorganisationer i Indien och Bangladesh. 

Läs praktikanternas berättelser på Bangladeshbloggen.

.

 

”Hemgift, barnäktenskap, bristande utbildning och arbetsmöjligheter, vidskeplighet och våld är faktorer som drabbar kvinnor.”

 

 

 

 

 

 

”SUS är oerhört respekterad lokalt och organisationens närvaro förgrenar sig ner till minsta by. ”

 

 

 

 

 

 

Kommentera