Vem är vem i föreningen och i SUS? Libon och Kjell

Foto: Maj-Lis Koivisto och Gun Andersson

Lär känna personerna bakom SUS och föreningen

SUS i Netrakona har närmare tusen anställda. Föreningen för SUS – kvinnoprojekt i Bangladesh har ett hundratal medlemmar. I vår serie där vi presenterar personerna bakom de insatser som görs lite närmare har turen nu kommit till Libon Naym Sultana och Kjell Johansson.
Vem vill du veta mer om? Tipsa gärna: susisverige@gmail.com.

1. Vad gör du i SUS? 

2. Hur kom det sig att du engagerade dig för SUS?

3. Vad har ditt engagemang betytt för dig?

4. Berätta lite om dig själv!

Libon Naym Sultana, SUS

1. Jag arbetar som koordinator för Access-programmet. Jag har sex medarbetare vars arbete jag samordnar. Jag förbereder rapporter, håller i workshops, seminarier, utbildning och olika möten i vårt område. Och så Shelter house och kvinnorna där, jag är deras mentor. Jag är med och väljer ut vilka som ska få komma dit. Jag blev också medlem i SUS utökade ledningsgrupp när de bestämde sig att få in fler kvinnor i den. De tog in fem av oss för att vi ska skolas in i rollen.

2. Jag började arbeta med SUS för tolv år sedan, när jag var färdigutbildad. Först arbetade jag med ungdomsgrupperna, jag tyckte att det var intressant att arbeta med dem som hoppat av skolan.

Jag hade Begum Rokeya som lärare i skolan, och hon var min favoritlärare, hon var och är min idol. Jag kan alltid gå till henne när jag har problem, jag ser på henne på samma sätt som jag ser på min mamma. Hon uppmanar oss alltid att ta för oss. SUS är som min familj, alla här är stöttande. 

3. Det gör ont i mig när jag ser den diskriminering som kvinnor i Bangladesh utsätts för. I min egen familj var min mamma beroende av min pappa, hon hade utbildning men inget jobb. Hon sådde ett frö i mitt hjärta att jag måste studera och få ett arbete. 

För mig har arbetet på SUS haft stor betydelse. Nu ser jag och identifierar diskriminering av kvinnor och jag tar diskussionen med klar röst. Det påverkar mig så mycket när jag ser ljuset födas i ögonen på de kvinnor som jag pratar med om deras rättigheter. 

Det är viktigt också för min son att se att hans mamma har värdighet. Hemma försöker vi att praktisera jämlikhet och min man förstår allt mer vad det betyder. Min svärmor blev chockad när hon såg att han gjorde sådana arbetsuppgifter som kvinnor brukar göra. 

4. Jag vill ändra vårt samhälle. Den dagen kommer då det inte finns någon diskriminering mellan män och kvinnor, inga övergrepp eller våldtäkter och då vi lever tillsammans i fred och harmoni. Vi sår ett frö och nästa generation kommer att skörda det. 

Jag är 37 år, gift och har en son på 13 år. Jag var 17 år när jag gifte mig, så även jag utsattes för barnäktenskap. 

På min fritid spelar jag gitarr, sjunger, läser, är med familjen och lagar mat.

Kjell Johansson, Föreningen för SUS – kvinnoprojekt i Bangladesh

1. Jag är föreningens kassör och förutom sköta bokföring och utbetalningar, har jag även hand om medlems-registret, kopiering och utskick av medlemsbladet.

2. Jag blev tillfrågad att bli revisor när föreningen startade 1993. Då var jag kassör för en annan ideell förening – IAL, Internationella Arbetslag och kände många av dem som var med och startade föreningen.

3. Jag har blivit djupt imponerad av vad SUS har gjort och vad man utför. Naturligtvis har mötet med Rokeya varit bidragande för mitt engagemang. Vid ett besök hos SUS 2007 kunde jag med egna ögon se delar av deras omfattande verksamhet. Jag är glad att själv kunna bidra till att ge SUS ett stöd i deras arbete.

4. Jag bor i Stockholm sedan 40 år, är gift med Gun och har två vuxna utflyttade barn. Mina föräldrar bor i Piteå. Jag jobbar på ett konsultbolag med att ge stöd åt främst Trafikverket i frågor som rör teleteknik och IT och har några år kvar till pension. 

Jag tycker om att se mig om, gärna ”upptäcka” nya platser i Sverige, men också att bara ta det lugnt och vara hemma. Jag känner mig som en riktig 60-plussare. 

Åka skidor på längden skulle jag gärna önska att jag kunde göra mer, men det brukar bli åtminstone en gång per år, till exempel när jag hälsar på hos mina föräldrar. 

Jag tycker också att det är kul att åka till ”torpet” tillsammans med kamraterna i ”torpgänget”.

 

Libon Naym Sultana och Kjell Johansson
presenterades i SUS-nyheter nr 1/2017

 

 

”Jag hade Begum Rokeya som lärare i skolan, och hon var min favoritlärare, hon var och är min idol.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag har blivit djupt imponerad av vad SUS har gjort och vad man utför. Naturligtvis har mötet med Rokeya varit bidragande för mitt engagemang.”

 

 

 

 

 

 

Kommentera