Lars och Shilpi

Foto: Anton Hjärtmyr och Maj-Lis Koivisto

Vem är vem hos SUS  och i föreningen?

 

1. Vad gör du i SUS/i föreningen?
2. Hur kom det sig att du engagerade dig för SUS?

3. Vad har ditt engagemang betytt för dig?
4. Berätta lite om dig själv!

 

Lars Gillegård,
Föreningen för SUS – kvinnoprojekt i Bangladesh

1. Jag sitter med i valberedningen sedan många år. Dessutom har jag fått förtroendet att sitta ordförande på flera av SUS årsmöten.

2. Jag har varit med sedan starten. Jag har sedan unga år ett stort internationellt intresse. Det gjorde att jag som 17-åring genom min bror blev aktiv
i Internationella Arbetslag. Där lärde jag känna Olof Meurling och Birgitta Hörnström som var med och startade Föreningen för SUS i Sverige. Jag och min fru besökte SUS 1997. Föreningen för SUS är en av många föreningar jag är medlem i och har varit aktiv i. 

3. Jag var säkert inte ensam om att i ett tidigt skede inse att SUS, med Begum Rokeya vid rodret, kunde utvecklas till något väldigt speciellt och
positivt vad gäller internationellt solidaritetsarbete. SUS är unikt i sin lokala förankring. Det finns en genomtänkt ambition att bli självförsörjande så långt det går. Det finns även en syn i utvecklingsarbetet, där man i stor utsträckning involverar hela lokalsamhället, med fokus på de mest utsatta. Allt detta har varit väldigt inspirerande att följa genom åren och i någon mån känna sig delaktig i. Erfarenheter som jag även kunnat ta med mej i min egen profession och som jag även kan se vissa historiska paralleller till i framväxten av våra traditionella folkrörelser runt förra sekelskiftet och dess betydelse för vårt Sverige i dag.

4. Jag har två döttrar Stina och Erika och är gift med Annika. Sedan 30 år arbetar jag som biografkonsulent på Riksföreningen Våra Gårdar, nykterhetsrörelsens samlingslokaler, och har därigenom haft ena foten fast förankrad i film-
branschen och den andra i en folkrörelse. Jag har med åren blivit något av en nörd på mindre, ideella, semikommersiella biografer. Jag tog initiativ till bildandet av Riksföreningen Biograferna, med 250 oberoende biografer och är sedan dess start, 2013, dess ordförande. Familjen och jobbet, inklusive en hel del filmtittande, slukar det mesta av min vakna tid. Jag läser en hel del, saxar ut intressanta tidningsartiklar, som jag travar på hög, skriver stötvis, simmar och går ut med Petter – en älskvärd hund med många funktionsvariationer.

 

Shilpi Biswas, SUS

1. Inom SUS började jag arbeta med rehabilitering av funktionshindrade och med tiden blev jag befodrad till gruppledare, sedan projektledare och är nu projektkoordinator för rehabiliteringsavdelningarna i sex geografiska områden. Jag utbildar anställda och föräldrar i grundläggande terapier, som de i sin tur kan använda i hemmen för att ge stöd till sina barn. Jag driver också rehabiliteringen på vår avdelning på kliniken. Numera erbjuder både staten och andra ideella organisationer service för handikappade och jag försöker att tillsammans med dem påverka så att barn från fattiga områden och från marginaliserade familjer också ska få del av olika insatser.

2. Jag började hos SUS 1998, när jag var 21 år gammal. Jag såg en annons i en lokaltidning att SUS skulle anställa personal till rehabiliteringsavdelningen. Det visade sig att min lärare Begum Rokeya var ansvarig och hon intervjuade mig och jag fick tjänsten. Att en organisation kunde arbeta med funktionshindrade var helt nytt här i området. SUS drev projektet med stöd av Vänortsföreningen Jönköping–Bangladesh. Jag blev väldigt berörd av att möta barn och vuxna som fick hjälp av SUS och jag bestämde mig för att jag ville arbeta för dem. Genom åren har jag fått många nya erfarenheter och mött många glada ögon och fått stora leenden från de jag arbetat med. Det ger mig en enorm tillfredsställelse och också vilja att stanna i SUS och stödja dessa människor. 

3. Hela mitt yrkesliv har jag arbetat hos SUS och jag är väldigt tillfreds med att arbeta här. SUS har hjälpt mig att höja min kompetens och jag har fått mycket fortbildning, både här och utomlands. Jag är så tacksam för att jag har fått chansen att arbeta med att rehabilitera handikappade. Jag arbetar i det område som jag har vuxit upp i, och det är mycket tillfredsställande både för mig och för de människor jag arbetar med. Jag vill arbeta hos SUS resten av mitt yrkesliv och hjälpa så många som jag kan.

4. Jag har en dotter, Shreya. Hon går i fjärde klass och fyller tio år i oktober. Jag hoppas att hon ska bli en bra människa som tar sitt ansvar i samhället. Jag är lyckligt lottad, min man är väldigt stödjande och uppmuntrar mig att arbeta med funktionshindrade barn.

Jag tillbringar också tid med kulturorganisationen Udichi. Ibland kommer folk med sina barn även när jag är ledig och då ger jag dem behandling och råd.

 

 

”SUS är unikt i sin lokala förankring.

Lars Gillegård

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag blev väldigt berörd av att möta barn och vuxna som fick hjälp av SUS och jag bestämde mig för att jag ville arbeta för dem.”

Shilpi Biswas

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera