Få textilarbetare är med i facket

SUS hantverksavdelning. Bilden visar de kvinnor som bodde på Shelter house 2016 och fick sin utbildning i sömnad där. Efter året på Shelter house började några av dem att arbeta i textilfabrikerna i Dhaka. Foto: Maj-Lis Koivisto

Fortfarande låg facklig anslutning i textilindustrin

Fem år efter att fabriksbyggnaden Rana Plaza i Bangladesh huvudstad Dhaka kollapsade är arbetsplatsolyckor fortfarande vanligt förekommande. Endast 6.5 procent av arbetarna är organiserade och kollektivavtal är nästan obefintliga. Det framkommer i en undersökning gjord av Swedwatch.

Fem år efter att fabriksbyggnaden Rana Plaza i Bangladesh huvudstad Dhaka kollapsade är arbetsplatsolyckor fortfarande vanligt förekommande. Endast 6.5 procent av arbetarna är organiserade och kollektivavtal är nästan obefintliga. Det framkommer i en undersökning gjord av Swedwatch.

Efter olyckan 2013, då 1100 textilarbetare, mest kvinnor, dog och dubbelt så många skadades, samlades leverantörer, köpare, regeringar, fackföreningar och icke-statliga organisationer och beslöt att arbeta för förbättrade arbetsförhållandena inom textilsektorn.

Man ville också stärka dialogen mellan arbetsgivare, arbetstagare och regeringsrepresentanter genom så kallad ”social dialog”. Social dialog kan vara samtal, informationsutbyte och förhandlingar med syftet att stärka arbetarnas rättigheter och förbättra arbets- och levnadsvillkor.

Under 2017–2018 genomförde Swedwatch en undersökning i Bangladesh för att följa upp dialoginitiativen. 15 svenska klädföretag som verkar i Bangladesh studerades.

Undersökningen fokuserade på hur situationen ser ut vad gäller rätten till föreningsfrihet och till att hålla kollektiva förhandlingar i textilfabriker samt företagens erfarenhet av initiativ att stärka den sociala dialogen.

Arbetare och ledning på textilfabriker som exporterar till Europa intervjuades, liksom fackliga ledare och företrädare för de svenska företagen.

Det framkommer i undersökningen att svenska företag som köper kläder från Bangladesh är väl medvetna om bristen på mänskliga rättigheter inom textilsektorn i Bangladesh, till exempel löner som inte täcker basbehoven, diskriminering av arbetstagarrepresentanter, osäkra anställningar, verbala och sexuella övergrepp. Även arbetarnas rädsla att föra fram klagomål på grund av eventuella repressalier och arbetsgivarnas negativa inställning till fackföreningar.

De svenska företagen under-söker missförhållanden och bristen på mänskliga rättigheter hos leverantörerna genom social revision (audit).

De svenska företagen engagerar sig i kapacitetsuppbyggnad och strävar efter långsiktiga relationer med sina leverantörer i Bangladesh, enligt rapporten.

Anställda vid fabriker berättade att fysisk misshandel förekommer flera gånger i veckan, och verbalt missbruk nästan hela tiden. Lönen räcker inte till ett anständigt boende för de anställda och deras familjer. Arbetarna vågar inte ta upp problemen, inte organisera sig fackligt eller bilda en fackförening. Detta på grund av rädsla för att förlora sitt arbete.

Bangladeshiska fabriksägare är pressade från flera håll. De klagar över ekonomiska hinder för verksamheten, köpare pressar priser och kostnader ökar på grund av beslut om högre minimilöner och arbetsrättsliga krav. Misstron mot fackföreningar är stark. Obalansen mellan köpare och leverantör är stor. Köpare har mycket mer pengar och makt, leverantörer ansvarar för att följa lagar och bestämmelser. De senare uttryckte också rädsla för att, om fackförening bildades, kostnaderna för affärsverksamheten skulle öka.   

När man frågade om företagen har ändrat sin inköpsmodell sedan 2013 svarade ungefär hälften att de hade gjort det. Fem företag betonade hållbara inköpspraxis när det gällde prissättning och löner som går att leva på.

Swedwatch uppmanar de svenska företagen att fortsätta att arbeta mot anti-facklig politik och praxis hos leverantörerna. Vidare att företagen bedömer och tar itu med effekterna av sin egna inköpspraxis, arbetarnas möjligheter att gå med i en fackförening och att kollektiva förhandlingar äger rum.

De svenska företagen säger sig se en övergripande ökad medvetenhet om vikten av den sociala dialogen mellan chefer och arbetare samt positiva förändringar hos respektive företags ledning.

Eva Hägerstrand

Fackföreningar i Bangladesh

• Sedan 2006 är det enligt lag obligatoriskt för fabriker som sysselsätter över 50 anställda att inrätta interna arbetsutskott, som kallas deltagande kommittéer. Kommitteerna ska bestå av lika många arbetare som ledningsrepresentanter. Syftet är att förbättra dialogen på arbetsplatsen.

• Bangladeshs arbetsrättslag tillåter arbetare att bilda fackföreningar utan att informera sina arbetsgivare. 30 procent av arbetarna vid en fabrik måste vara överens om att bilda en fackförening (fackklubb) för att kunna registrera denna.

• 2017 inrättade Bangladesh regering ett rådgivande råd för textilsektorn med uppgift att övervaka bland annat arbetsrättigheter och säkerhet.

Källa:

Power of the voice. Perspectives from workers and buyers on social dialogue within the Bangladeshi garment sector, Swedwatch 2018

https://swedwatch.org/wp-content/uploads/2018/05/90_Bangaldesh_180531.pdf

”Svenska företag som köper kläder från Bangladesh är väl medvetna om bristen på mänskliga rättigheter inom textilsektorn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera